Stuvade Mackisen.

Jag kokar makaroner. Det fick mig att tänka på Stuvade makaroner. Då tänker jag på Misan. Min allra första, bästa vän. Stuvade Mackisen. För hon var helt tokig i det när hon var liten.
"-Kan man få mer?
-Nej, nu är det tyvärr slut".

Naw. Söte :)
& ibland när Maria var riktigt busig, då satt hon ute på taket & åt stuvade mackisar ur en blå? rosa? plasttallrik :)

Ibland kan jag sakna oss så himla mkt. Sakna allt vi haft. Nu lever vi så olika liv. & ingen av oss tycks någonsin ha tid. Jag antar att det är så när man blir vuxen. Men ibland vill jag bara att allt ska vara som när man var liten, allt var så mkt enklare då :)
En sak som iaf är otroligt skönt är att, oavsett hur lång tid det går mellan gångerna så förändras det aldrig mellan oss. Det är som vi sågs igår. Hjärtan öppnas, ord forsar fram, tröst & skratt delas ut.
För vet ni vad, äkta vänskap försvinner aldrig.
& du min vän, du är äkta.


Dessutom har Misan världens sötaste son :)


Annars? Trött i hela kroppen. Fixar & trixar lite. Väntar på Greys, en våffla & sängen. Idag ska jag vara olydig & vara uppe ända till klockan 22:55.. :)

Kommentarer
Postat av: Misan

Vilka fina ord...det värmde verkligen. Jaaa ibland vill man att allt ska vara som när man var liten och inte behöva bry sig på så mycket.

På tal om blå/rosa plastskål...Jonathan drog fram dom här om dagen hos mormor...hon har sparat dom enbart för att vi käkade stuvisar ur dom :D

Jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om när vi var små, men det skulle ta en evighet för det finns så mycket att berätta om.



Kram



2008-11-19 @ 20:54:09
Postat av: Anonym

Vilken söt blogg du har :)

2008-11-19 @ 23:49:56
URL: http://cammeee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0