whenyoutrytocatchastar

Allt jag kan säga att jag blir bara så himla ledsen. Ärligt talat.

Förstår ni inte hur det känns att jämt vara tredje hjulet, att alltid vara den som står lite bredvid. Fram för allt.. förstår ni inte när jag väl vill ta chansen.. Förstår ni inte att jag vill att ni ska stötta mig då?
Jag förstår inte vad grejen är med att det jämt är så viktigt att jag ska vara med, ni har ju ert. Er hand i handen.
Varför måste jag jämt vara med & titta på? Jag menar inte att jag inte vill vara med er, jag menar bara att när jag nu vill göra ngt för mig själv, så kan ni väl låta mig göra det.

När jag fick ditt svar fick jag tårar i ögonen. För det gjorde ont, så ont. Att du inte ens ville försöka förstå. Jag tänker inte försvara eller förklara, jag anser mig inte vara skyldig er det.
I slutändan är ni precis som jag, ni tänker på er själv.

Det känns som om alla försvinner ur mitt liv. Glider bort & undan, för alltid.

Ni klarar er utan mig, en kväll, en gång. Återigen, det är inte det att jag inte vill vara med er. Men, det är inte heller med er som jag finner äkta lycka.
Jag vet att saken antagligen inte leder till ngt, men ibland måste man våga. Ni brukar säga det åt mig. När jag nu gör det, så är det fel.


& jag blir arg på mig själv för att jag blir ledsen.
Så jag tänker ist på vad min kusse sa, hon blev trots allt glad. Ibland tror jag att hon kommer att vara den enda som som kommer att glädjas på riktigt.
Gud vad jag älskar min kusse! <3


Nej, nu kallar CSI. Men TACK så mkt, precis vad jag behövde!