Ge mig, närhet.

Regnet vräker ner. Vinden sliter tag i allt, levande, som dött.

Jag har legat i soffan & tittat på CSI. Tända ljus. Aromalampa med kaffedoft i. Ett lugn i lägenheten. Ett kaos inuti.
Jag trivs, visst gör jag. Men jag vill så gärna ha ngn att dela det med. Ngn som ligger bakom mig i soffan & pillar mig i håret. En andedräkt i min nacke, en hand på min mage.

Närhet.

Varför är det så svårt? Att hitta ngn. Förut ville jag absolut inte hitta ngn. Nu känns det som om jag blir straffad för det.
Folk säger att kärleken kommer alltid när man minst anar det.


Undrar just när jag minst anar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0