whenyoutrytocatchastar

Ja idag kan man sannerligen säga att det är en dag då jag lider av enorm beslutsångest. Gå ut, eller inte gå ut? Det är frågan.
Herregud, hur svårt kan det vara.. det är väl bara till att bestämma sig? Jo så kan man ju tycka att det borde vara. Men så är inte fallet denna juldag. För det är just det som är hela grejen, att det är juldagen. Det är trots allt en dag då man i princip måste gå ut. Precis som det är tradition att vi äter kalkon på juldagen, så är det tradition att vi går ut därefter.
Men det är i princip också den enda anledningen jag idag har för att gå ut, den också det att man faktiskt kan missa ngt.
För det är väl där skon klämmer egentligen, att i morgon få höra om allt man kanske missat.

Visst är det sjukt? Hela min kväll ska beslutas av vad andra vill? Varför gör jag bara inte det jag vill, & stannar hemma.
Ser en dvd, läser en bok..
Men nej, jag lovar er att min kusse ringer & säger att vi ska ut.. & så går vi ut. Bara för att vi ska liksom.

Jaja, nog om min beslutsångest.


Igår var det julafton. Det var precis som det brukar, mysigt & jag hade varit snäll även detta året.. såklart :)
Som tidigare nämnt så saknade vi vår lilla Bötte igår, otroligt mycket. Då vi pratat & sett honom på Skype (ja han fick minsann se oss också denna ggn..) blev det lite för mkt, även för lilla Lillebror.
Så, precis som väntat så grät jag litegrann. Gud, det gör så ont i mig att se honom där.. & veta att han i just den stunden bara ville vara här.

Men, julaftonen fick fortsätta utan Lillebror. Som tur var hade vi en liten Michaela som stal uppmärksamheten ganska så bra.

Efter att vi fått våra klappar & gått igenom dem lite så begav vi oss till Soffan. Där fortsatte vi vårt julfirande, för att sedan ta oss till Inferno & Tages. Jag kände att jag var lite off hela kvällen, kanske var det min ensamma Lillebror som spökade.. kanske var det ngt helt annat..
Bägaren rann iaf över (nästan bokstavligt talat..) när en skelögd fetknopp med röd slips hamnar i slagsmål & bokstavligt talat landar över mig. Jag fick PANIK. Jag flög i golvet tillsammans med min väska & min cider, över mig faller skelöga.
Efter en kort stunds panik så var jag uppe på benen igen. Med en stinkande drink all over me. & POFF sa det så var jag pudel. Då började jag att lipa.
Dessutom så lyckades jag i mitt fall klämma tummen så att det gjorde ngt så JÄVULSKT ont. Kusse skrattade, men det gjorde faktiskt döont.
Kunde knappt sova & nu har jag blånagel. Fasen vad vidrigt.

Efter mitt fall ville jag mest gå hem. Så medans Mia hämtade våra jackor stod jag & hängde. Som en dränkt katt som luktar sprit.

"-Har någon gett dig stryk?". Nej.
Då fick jag veta att det hände för att jag var så klen.
Jag gapade om hur jag såg ut; "-Men kolla bara, kolla bara jag ser ju ut som fan".
"-Jag tycker att du är söt Lotta".

& ibland så vill jag trycka ut dina ögon & knäa dig mellan benen. Men så gör du sådär, & jag kan inte.

& det var minsann inte jag som hälsade först, sånt är viktigt!


Förresten, vi ska nog stanna hemma idag.. sweet.