Glasspussar & förväl.

Vi åt varsin glass i solskenet.
Sen pussades vi,
mjuka glasspussar
för att säga förväl.
Med mp3n i mina öron såg jag landskapet flimra förbi.
Jag blundade,
kände tårarna bränna innaför ögonlocken.

Hur kan man sakna ett så kort ögonblick i livet?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0