whenyoutrytocatchastar

Jag undrar varför vi aldrig hörs mer. Det är trots allt så, att jag tänker på dig. Spec denna årstiden. För det var snart som allt började. Allt som inte var något.
Det är märkligt. Jag har inte nämnt dig mer än en gång under alla dessa inlägg. Hade det varit för ca ett halvt år sedan så hade var & varannan dag varit fylld med meningar om dig.

Du sa att du tyckte om mig för mkt.
Jag tyckte om dig alldeles för mkt.

Det är när allt annat skiter sig som jag vill prata med dig. Inte för att säga just det. Utan bara för att få höra din röst.


För övrigt så var jag idag tvungen att bekänna en sak för Mazarin. Jag hade tänkt spara det till när vi ska se, men det liksom bara for ur mig.
Oops. I'm so bad. Men vem bryr sig när inte ens han gör det?


Nu är det äntligen dags Greys Anatomy! JAAAAAAAAA!