När hjärtat längtar.

Det är så kallt ute nu. Kylan biter tag i min kropp. Jag önskar att möta en varm famn när jag kliver in genom min dörr.
Inte för att famnen kan värma mig. Utan för att den bara ska finnas där. Som min trygghet. Jag behöver trygghet.



Många människor söker ständigt efter nya äventyr, nya kickar, nya platser att se, folk att möta. Själen är orolig & kroppen stressad. Man vill bortbortbort. Man vill vara överallt, utom där man befinner sig just nu. Kanske vill jag vara där? Kanske vill jag syssla med det, eller kanske vill jag göra ngt annat.
Själv har jag sett mig allt ifrån ligga på en varm strand i Grekland till en mörk promenad i ett höstklätt Sthlm. Jag har varit där med andra människor, jag har varit där ensam.
Ständigt har jag känt att jag är för stor för denna stan, eller kanske snarare att denna stan är för liten för mig.
Jag har hoppats på att finna min ro & min lycka på alla möjliga ställen, förutom just här.

Det var då. Nu är jag nöjd som jag har det. Jag skulle just nu inte kunna tänka mig att tillbringa mitt liv någon annastans än just här., just nu. Det är här jag har mitt allt. Min familj. Mina Vänner. Min uppväxt. Min trygghet & mitt liv.
Mitt hjärta längtar inte längre någonstans. Det längtar efter någon.

För trots allt är det något som saknas. Trots allt skulle jag vilja ha någon att gå mörka promenader i ett höstklätt Landskrona med. Någon att skratta med, ngn att gråta för, ngn att dela hela mitt hjärta med.

Kanske kommer jag aldrig att finna mitt hjärta här. Men då vet jag, att det inte är meningen att jag ska vara här. Just nu kan jag inte vara ngn annanstans. För det är här hjärtat finns, mitt eget.

Men så många andra längtar fortf bort. Folk som delar sitt hjärta med ngn. Folk som inte vill dela sitt hjärta med någon.
& jag undrar, varför längtar man så.. ständigt efter nya platser & nya mål.


Är man inte nöjd med den man är? Är de det allt handlar om?


Jag är nöjd med den jag är, jag önskar bara att någon annan ska se det..



Men en del av mig själv kommer alltid att se mig vandra längs Stockholms vackra vyer,
en del av mitt hjärta längtar alltid dit.

Kommentarer
Postat av: Anna

hur kan du veta vad jag funderat på så himla länge? och så sätter du ord på det bättre än jag själv lyckats med.

2008-10-29 @ 19:56:27
URL: http://annapanson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0