Din hud.

Varför kan jag inte ta åt mig
Ta in
att du faktiskt
tycker att jag är fin
att du faktiskt
saknar mig.
Varför tror jag att det är en omöjlighet
att perfektion som dig kan tycka så.
Kanske för att själen brister
när ensamheten varit för lång.
Allt man tänker är yta
ett skal utan innehåll.
När jag borde tänka
att det enda som spelar någon roll
är att jag tycker om när du säger så.

Saknad är ett dubbelt ord. Det gör mig så ont, samtidigt som det är så otroligt vackert.

En gång i tiden trodde jag att den hud som va mönstrad var den som flöt in vackrast med min,
nu vet jag att det inte är så.
Jag vet att den allra renaste hud är den som blir vackrast tillsammans med min.
För den är din.

& känslan av längtan & saknad skrämmer livet ur mig,
den får mig att känna mig otillräcklig.
När allt jag vill är att finnas till, på riktigt.


& själen längtar ut.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0