Dagen då du dog.
Låtar ger avtryck i själen, i hjärtat. Låtar förvandlar händelser till minnen.
Nu sitter jag här, & lyssnar på en låt jag inte hört på flera år. Så fort jag hör den så kastas jag tillbaka i tiden. Till mitt tonårsrum. Eller var jag kanske inte tonåring längre? Åren går & man tappar tidsbegreppet helt. Nej jag var inte tonåring. Jag var 20 + något år.
Ett besked. Jag kände inte dig så väl. Inte på långa vägar så väl som jag då ville känna dig. Vi hade en historia, en kort historia. Men en historia tillräckligt lång för att den skulle fastna i mitt lilla trassliga hjärta.
Så hände det. Det som aldrig någonsin får hända. & jag grät. Gudarna ska veta att jag grät så att jag skakade när jag hörde just denna låt inne på mitt rum.
Hur kunde det hända? Hur kunde du samma dag som jag såg dig, pratade med dig.. försvinna.
Den fråga som alltid kommer upp när jag tänker på det är.. visste du redan då? Visste du då att du sa hejdå för alltid?
Jag var ett litet trassligt hjärta & det gjorde ont i mig. Ont i mig att jag aldrig fick lära känna dig så. Ont i mig att ingen kunde förstå att jag kunde sakna dig.
Men vem var där nere vid vattnet utanför Strand.. Vem kunde förstå när ingen såg?
Nu är du ett minne. Det är inte så att jag saknar dig. Men ibland tänker jag på dig.
& det är alltid synd när ett ungt liv tar slut.
Nu sitter jag här, & lyssnar på en låt jag inte hört på flera år. Så fort jag hör den så kastas jag tillbaka i tiden. Till mitt tonårsrum. Eller var jag kanske inte tonåring längre? Åren går & man tappar tidsbegreppet helt. Nej jag var inte tonåring. Jag var 20 + något år.
Ett besked. Jag kände inte dig så väl. Inte på långa vägar så väl som jag då ville känna dig. Vi hade en historia, en kort historia. Men en historia tillräckligt lång för att den skulle fastna i mitt lilla trassliga hjärta.
Så hände det. Det som aldrig någonsin får hända. & jag grät. Gudarna ska veta att jag grät så att jag skakade när jag hörde just denna låt inne på mitt rum.
Hur kunde det hända? Hur kunde du samma dag som jag såg dig, pratade med dig.. försvinna.
Den fråga som alltid kommer upp när jag tänker på det är.. visste du redan då? Visste du då att du sa hejdå för alltid?
Jag var ett litet trassligt hjärta & det gjorde ont i mig. Ont i mig att jag aldrig fick lära känna dig så. Ont i mig att ingen kunde förstå att jag kunde sakna dig.
Men vem var där nere vid vattnet utanför Strand.. Vem kunde förstå när ingen såg?
Nu är du ett minne. Det är inte så att jag saknar dig. Men ibland tänker jag på dig.
& det är alltid synd när ett ungt liv tar slut.
Kommentarer
Postat av: jenny
usch lät hemskt/sorgligt det där.
Hoppas det är bra med dig, va längesen..
kRAM
Trackback
