whenyoutrytocatchastar

Jag har för tusan glömt Dagens Kent nu ett tag. Det håller inte. Så, here you go:

"Långsamt, långsamt, åh så långsamt
Så vann vi våra nätter tillbaks
Långsamt, långsamt, åh så långsamt
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Det som var du och jag "

Så få nätter. Så lite tid. Men alltid i tankarna. Då, Nu, Alltid? Varför var det så svårt? Man kan inte glömma något som är vackert, hur trasigt & sönderslitet det än är. Vi var inget, inget annat en en overklig saga. En saga utan någon riktig början & helt utan ett lyckligt slut.

Du är gömd,
aldrig glömd.