Painkiller.
Det regnar. Gud så ovanligt när man ska bege sig ut då. Som tur är så har jag inte så värst många meter att gå, men dock. Det kan räcka med en sekund för att man ska förvandlas till en pudel, vilket är ganska så synd när man fått gå igenom en hel del smärta för att bli ngt sånär vacker.
Jo, jag tänker fortsätta tjata om att jag har ont. För det är faktiskt synd om mig. Har druckit mitt andra glas treo för dagen.
Tror inte att det blir ngn utgång för mig idag. Nej, jag tror jag kommer att nöja mig med kvällen hos Ida. Men, vem vet vad man känner efter ett par glas vin? Då kanske smärtan är borta & skorna vill ut & dånsa.
Inte för att jag har haft det minsta lilla sug efter det på senaste tiden. Men, man upphör ju aldrig att förvånas över hur saker & ting kan vända.. right?
Visst finns det något fint i att vakna av sms mitt i natten
skrivna ord som färdas en lång väg
för att landa där
i min säng.
Jag somnar ifrån dig
men vaknar inte till dig.
Hungrig som jag vet inte vad är jag. Ge mig mat! Fast det lär ju dröja. Först ska alla vara på plats ( jag är typ redan sen.. ), sen ska all bestämma sig för vad dom vill ha & sist men inte minst ska maten hämtas. Borde kanske ta & käka ngt nu?
Nej nu ska jag börja släcka ner här. Ha en fin kväll!
