För ett år sedan.
Tears in my eyes.
Här sitter jag nu & tittar på Idol. Kvällen med familjen avslutades tidigt, då lilla Bötten har vänner & ett nattliv att säga hejdå till.
Jag var iaf inte sämst på bowlingen.. man får vara glad för det lilla.
På vägen hem med bara mig & Bötte i bilen blev det lite känslosamt, för min del. Vi pratade lite om hur han känner, hur den där känslan i magen känns. Det var ungefär när vi pratade om hurvida Mormor grät eller ej, som jag började gråta. Herregud. Hur ska det gå på Söndag om jag redan bryter ut i tårar. Men det var som han sa, denna kvällen har man sett fram emot så, samtidigt dom det är ett avslut. Likaså i morgon. Jag längtar så efter att få ha de finaste (nästan iaf..) samlade. Men samtidigt är det vemodigt. För det kommer dröja så länge tills vi samlas så igen, med Bötten.
När jag släppt av Björn grät jag lite mer. Det var helt omöjligt att köra med Coldplay i öronen & tårar i ögonen. Så det fick bli radion, & jag lugnade ner mig lite.
Tänk att det nog var sista gången på minst ett år som jag bara gjorde en så simpel sak som att skjutsa min älskade Snorbror.
Han sa så kloka saker, så otroligt enkla, fina saker.. Hur skulle jag kunna låta bli att gråta?
Nu hoppas jag att han har en underbar kväll i vår vackra stad!
Själv hoppade jag Soffan. Känner mig inte så laddad. Får vara hemma & ladda inför imorron ist.
With all my Love.
/
Ja. Bloggarna jag skrev för ett år sedan handlade givetvis väldigt mycket om Lillebrors resa. Jag minns denna dagen så väl, hela den helgen. Hur mkt man så fram emot de fina stunderna, samtidigt som det gjorde så ont i en.. för man visste.. att det var sista gången på så otroligt länge. Sista gången på över ett år.
Lillebror är för alltid Coldplay för mig. Speciellt under den perioden. Jag kunde i princip inte höra en enda låt med Coldplay utan att få tårar i ögonen.
Folk sa att tiden skulle gå fort. Folk förstod inte hur jag kunde vara så ledsen, han skulle ju komma hem igen "snart". Folk förstod helt enkelt inte vad min Lillebror betydde för mig. Jag tror knappt att jag visste det själv, förrän då..
Jag har alltid vetat att min Lillebror betyder oerhört mkt för mig. Då insåg jag att han betyder mer än så.
Men folk hade minsann rätt, jag ger er det..
För snart är han hemma.. LILLEBROR!
& jag antar att mina bloggar nu kommer att handla ganska så mkt om det, ännu en stor grej i livet.
Jag var iaf inte sämst på bowlingen.. man får vara glad för det lilla.
På vägen hem med bara mig & Bötte i bilen blev det lite känslosamt, för min del. Vi pratade lite om hur han känner, hur den där känslan i magen känns. Det var ungefär när vi pratade om hurvida Mormor grät eller ej, som jag började gråta. Herregud. Hur ska det gå på Söndag om jag redan bryter ut i tårar. Men det var som han sa, denna kvällen har man sett fram emot så, samtidigt dom det är ett avslut. Likaså i morgon. Jag längtar så efter att få ha de finaste (nästan iaf..) samlade. Men samtidigt är det vemodigt. För det kommer dröja så länge tills vi samlas så igen, med Bötten.
När jag släppt av Björn grät jag lite mer. Det var helt omöjligt att köra med Coldplay i öronen & tårar i ögonen. Så det fick bli radion, & jag lugnade ner mig lite.
Tänk att det nog var sista gången på minst ett år som jag bara gjorde en så simpel sak som att skjutsa min älskade Snorbror.
Han sa så kloka saker, så otroligt enkla, fina saker.. Hur skulle jag kunna låta bli att gråta?
Nu hoppas jag att han har en underbar kväll i vår vackra stad!
Själv hoppade jag Soffan. Känner mig inte så laddad. Får vara hemma & ladda inför imorron ist.
With all my Love.
/
Ja. Bloggarna jag skrev för ett år sedan handlade givetvis väldigt mycket om Lillebrors resa. Jag minns denna dagen så väl, hela den helgen. Hur mkt man så fram emot de fina stunderna, samtidigt som det gjorde så ont i en.. för man visste.. att det var sista gången på så otroligt länge. Sista gången på över ett år.
Lillebror är för alltid Coldplay för mig. Speciellt under den perioden. Jag kunde i princip inte höra en enda låt med Coldplay utan att få tårar i ögonen.
Folk sa att tiden skulle gå fort. Folk förstod inte hur jag kunde vara så ledsen, han skulle ju komma hem igen "snart". Folk förstod helt enkelt inte vad min Lillebror betydde för mig. Jag tror knappt att jag visste det själv, förrän då..
Jag har alltid vetat att min Lillebror betyder oerhört mkt för mig. Då insåg jag att han betyder mer än så.
Men folk hade minsann rätt, jag ger er det..
För snart är han hemma.. LILLEBROR!
& jag antar att mina bloggar nu kommer att handla ganska så mkt om det, ännu en stor grej i livet.
Kommentarer
Trackback
