För ett år sedan.

Just another manic Monday.

Godmorgon!

Har nyss läst Böttes blogg, utan att börja gråta faktiskt. Visst blev jag lite tårögd & visst högg det till lite i mitt hjärta. Men mest så var det bara roligt, att höra att han kommit fram som han ska & att han verkar må bra. Det var det som behövdes. Nu kan man se fram emot att höra om allt spännande som händer där borta. Hoppas också på att få se en del foton snart!
Ja & visst var det tur att vår kära Pappa höll lugnet igår, så att även stackars Björn kunde göra det. Jag & Mamma hjälpte han inte så mkt med den biten, spec inte jag. Jag kunde knappt prata med honom.
Usch nej, jag kan inte skriva om det nu..

Här hemma flyter livet på som vanligt. Måndag. & jag ska om ca 30 min ta bilen ut till stationen.. fint att slippa cykla, iofs fint väder idag.. men endå.
Tänk.. jag åker till mitt jobb i Malmö, medans min lillskit till lillebror befinner sig i USA.. sjukt!


Nej nu ska jag borsta gaddarna.

/

Ja. Sakta men säkert gick livet vidare. Man började istället att varje dag se fram emot att läsa i hans blogg om vad han haft för sig & hur han hade det.
Jag undrar hur det blir med hans blogg när han kommer hem, läggs den ner då.. eller är han fast i bloggträsket?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0