whenyoutrytocatchastar

Tisdag. Jag har ont i ryggen. Men sällan då.

& jag är så trött. Så trött på att du verkligen inte förstår att det är du som ger mig en sån satans ångest. Ingen självinsikt whatsoever!
Men det är väl så det är.. Man får helt enkelt lära sig att leva med det. Ungefär som smärtan i ryggen. Det är sånt man får på köpet i jobbet.

Annars händer det väl inte så mkt spännande, än..
Livet står litegrann på paus.


En dagens Kent då:

"Spöklikt vit
i solskens dis
& luften är sträv som sand

Du vänder dig om
& vinkar snabbt
som frös du om din hand

Följsam svag
leder jag
dig med min arm runt svanken

Våldsamt klar
smeker jag
lätt din hud med tanken

Långsam, glömd
som en dröm
glider du ur min hand"


Ibland så sätter sig texten sådär vackert. Rakt in i hjärtat.  & då behöver jag inte ens förklara. För alla vackra ord gör det redan åt mig.