När Lillebror lämnade oss för Usa.

Satt & läste igenom lite gamla blogginläg, då hittade jag detta. Skrivet för knappt ett år sedan.
Tänkte att det passade att lägga in det nu. Nu när det faktiskt snart gått ett år. Nu när han faktiskt snart ska komma hem.
Lilla Lillebror. This is for you!



Tårar som aldrig torkar.

Det finns inga ord i världen som kan beskriva denna dag. Jag är så tömd, både fysiskt & psykiskt. Känns som om ngn vridit ur mig all min kraft.

Jag vet eg. inte varför jag skriver här nu. För det finns inte så mycket att säga. Mer än att denna dagen är en fruktansvärd dag.
Jag visste att denna dagen skulle bli jobbig, men att det skulle bli såhär hade jag aldrig trott.

Mina tankar ger mig panik & jag har milt sagt ångest. & jag överdriver inte det minsta.
Ett år går fort säger ni. Säg det ni när det är er lillebror som vandrar iväg helt ensam, helt jävla ensam & så liten.


Lilla Lillebror. Det är alla dina känslor som gör mest ont i mig.


Tårarna rinner nästan hela tiden. Denna dag är precis som vädret; Grå, hemsk & så sorglig.



Jag varken kan eller vill förstå. Allt jag hoppas är på ett underbart äventyr för Björn. Att den där ångesten går äver i ngt underbart & att vi här hemma snart kan sluta sakna honom så att det gör ont, att vi bara saknar honom.
För tro mig. Det gör jag redan..


Som jag sa; "-Jag älskar dig. Du betyder allt för mig". & precis så är det.


Jag sitter i ditt rum nu, det känns konstigt. Tomt. Men lilla Björn vi hoppas att det är som dom säger.. ett år GÅR fort! Sen är du här igen & alla tårar har orkat.


Ta väl hand om min Lillebror USA.
 




Kommentarer
Postat av: pappa

Kunde inte med bästa vilja i världen skrivit något som ens var hälften så vackert.

2009-09-28 @ 17:02:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0