whenyoutrytocatchastar

Tänk om jag kunde klä mina känslor i ord.
Så att ni skulle förstå.
Hur jag känner mig inombords.
Hur den där lilla
lilla klumpen
växer sig allt större
för varje dag som går.

Jag känner att ingenting räcker till längre
Mina vänner räcker inte till
Jag räcker inte till.
Jag finns inte.

Allt jag gör gör jag på rutin
dag ut & dag in
samma visa varje dag
samma tunga steg mot en ny morgondag.

Jag får ett sms,
hon skriver att allt är bra.. själv oxå?
Det är allt som krävs
för att stora svarta tårar ska rinna nerför mina kinder.
Det smakar salt
svider i mitt hjärta.
Mina kinder kläs i svarta strimmor.

Så gör hon det där som räddar mig
Hon bryr sig,
hon ger mig det jag vill.
En vinkväll räddar inte min själ,
men den stänger ute känslan av ensamhet
om så för ett par timmar.
För att hon är så där underbar
så där alldeles äkta & genuin.

Min vän,
min underbara vän
som jag känt sen hon var en liten skrutt.
Idag är det hon som agerar vuxen,
äldre.

Så jag torkar mina tårar
inser att det faktiskt finns människor som bryr sig
om mig
& inget annat spelar någon roll.

Det är åtminstonde vad jag vill intala min själ
mitt hjärta.
Så jag stänger ute känslan.

& så raderar jag
som så många gånger förr.

Man borde vara van nu
men vissa saker vill man inte vänja sig vid.



Här har ni iaf min stjärna för dagen:

Mkt fin & seriös bild på oss. <3.