1 April.
Efter ngn dags koma är jag nu tillbaka. Fyf*n för det säger jag bara. Folk som inte har varit med om det kan knipa käft, det är ngt utav det värsta som finns. PUNKT.
Idag är det bestämt vår, vill jag tro. Åtminstonde ser det ut så här inifrån min nedrullade lägenhet. Strax hade jag tänkt ta tag i mig själv & stoppa in mig i duschen, det är sannerligen välbehövligt kan jag säga er. Därefter hade jag tänkt plocka lite här, ta det lite lugnt & ladda för att bege mig ut i solljuset, tillsammans med mina nya Converse. Mina första & enda Converse vill säga.
Jag är lycklig jag. Lycklig för att jag kan bli lycklig över ngt så glöttigt ( Skånskt ord..? ) & ytligt som ett par nya skor. Jag är lycklig för att jag har en underbar familj, som faktiskt kan ge mig det där lilla extra. Då pratar jag givetvis inte bara om ytligheter. Utan jag menar ngt mer. Jag menar ngt som ligger djupt under all yta. Det kallas omtanke & kärlek. En vetskap om att dom alltid finns där för mig & stöttar mig genom allt.
Jag har med åren lärt mig att upskatta min familj ngt enormt. Dom är helt enkelt fantastiska. & jag älskar dom, såklart, så innerligt att det ibland skrämmer mig..
Nu ska jag sluta vara djup & ist försöka ta tag mig själv. NU.
Ut i solen med er kids.
Gör om - gör rätt.
