Humörsvängningar deluxe.

Pang så slog ångesten på mig! Det krävs så lite ibland. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv på det viset. Men mest av allt förstår jag inte varför det stör mig. Kanske för att med alla andra verkar det så enkelt men med oss är det så svårt? Det ska inte vara sådär, & någonstans inom mig så vet jag om det.
Jag vill att allting ska vara enkelt, smärtfritt. Sådär som det ska vara..

Även min Mamma ignorerar mig idag. Suck på det säger jag. Vad tusan är det hon pysslar med? Ringer snart, ringer snart. ÄSCH! Jag skiter i det & ringer Kusse & styr upp ngt annat ist. Kan ju inte sitta här & vänta på ett j*vla samtal hela dagen..

Jag känner att jag är arg. Arg på dig. På mig. På oss. På allt & alla.
Tror att jag behöver mat, lär fräsa skiten ur vem jag än ska träffa sen annars.


HUMÖRSVÄNGNINGAR, JAG?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0