Memories never fade.

Hur är man ärlig utan att såra? Det g å r inte. Vi k a n  inte. Jag skulle strypa dig. Men det säger man inte. Man hittar på en ursäkt, en vit lögn. För man vill inte vara elak.

Plågar mig själv med att snoka runt & lyssna på deppig musik. Why oh why? Jag är bara sån. Selfdestructive. Ohyes. Vill finna ord som beskriver den där känslan som ibland bygger bo i mitt hjärta. Eller är det kanske i min själ som boet byggs?
Enklast stavar man det nog ångest, eller är det kanske saknad. Det är svårt ibland att känna skillnaden.

Jag kan inte berätta för er hur hjärtat mår när jag tänker på fina stunder. Hur hjärtat hoppar till när jag möter ett par ögon. Hur hjärtat svider när jag vänder mig om & är ensam.


Ikväll efter min lilla dinner at my parents house så hoppas jag nu på vin hos Caroline, det skulle sitta så himla fint. F*n vad jag älskar min Caroline. Det kan aldrig sägas nog. Caroline är den knäppaste, men framförallt finaste människan jag känner, på alla sätt &  vis. Jag hoppas att alla har en sådan fin vän i sitt liv, en bästa vän.
En vän man både kan skratta & gråta ihop med. En vän som man tramsar med, en vän som man är allvarlig med. En vän som lyssnar på en när hjärtat brister, en vän som ler med en när man är lycklig.
Det finns inget jag inte kan berätta för henne. Hon är ärligt talat den enda vän jag har som jag pratar med allt om, då menar jag allt. Haha, stackars vissa.. "-har du gjort det?".
Det stavas v ä n s k a p.

Nu tänker jag avsluta med en bild från USA, Miami för att vara exakt. Otroligt att mitt skitinternet pallade! HALLELUJAH för det!


Jag & Lillebror dricker en liten drink i Miami. Eller ja, en stor drink då. Huge för att vara exakt! & så god så god. Visst är vi häftiga med våra brills, & jag med mina rynkor i pannan. Jodå, man börjar allt bli gammal. Sen att jag har haft dom rynkorna i hela mitt liv.. Äsch, det tyder bara på att jag tänker mkt. Funderar. Tankerynkor.
Slutsatsen man kan dra av allt mitt pladder är att jag återigen kan konstatera att USA var amazing, & jag saknar det.


Jag stod alltid på tå för att pussa dom
nu behöver jag inte det
Jag kan bara inte nå dit dina läppar är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0