It's complicated, it always is.

Ser ut att bli bio ikväll, wie! I'm so bored I probably could die. Okej, lite överdrivet. Men jag känner verkligen att jag måste hitta på saker. Tror bestämt att jag deppar ihop totalt annars.

Jag vet inte riktigt vad det är som är fel. Jag känner mig bara så fel jämt nuförtiden. Fel här. Del där. Ingenting är egentligen riktigt roligt längre.
Allra mest är allt så himla komplicerat. Man vet inte var man har folk längre nuförtiden. & då syftar jag inte på en person, utan flera i min omgivning.

Min lägenhet är fylld med saker för 2
2 täcken
2 nattduksbord
2 sidor i sängen
2 handdukar
dubbla uppsättningar koppar
2 kuddar i soffan
2
2
2


& vem delar jag detta med? Ingen annan än mig själv. Jag är trött på att somna & vakna ensam. Trött på att inte ha ngn att pussa godnatt & godmorgon.
Ingen som väntar på mig när jag kommer hem. Ingen som saknar mig när jag går. Ingen som värmer min kropp som jämt fryser här.

Allt jag ber om är ngn som värmer min frusna kropp & plockar upp mitt trötta hjärta. Någon som pussar mig i pannan & säger; Allt blir bra nu, jag är här.


Jag vill analysera sönder allt. Jag vill förbanna mig själv för att alltid lyckas hamna i det mest komplicerade.

Dom säger la i varannan mening & dom jobbar aldrig där.
Det är inte första gången.
Det är något med mig & dom.
Är det mitt öde att föralltid vänta?

Anyway. I just miss you. That's all.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0